En av skillnaderna mellan levande varelser och det som inte lever är att det som lever reagerar. Alla levande varelser har utvecklat sinnesorgan och sinnesorganens funktion är grunden för alla levande varelsers överlevnad.

Alla levande varelser dras till miljöer som är optimala för dem och undviker miljöer som de känner är farliga eller skadliga. Detta har varit grunden för utvecklingen av allt levande, och fortfarande är det denna grundläggande egenskap som håller levande varelser vid liv. För det som är farligt är en stor potentiell risk för sjukdom eller död.

HUR VÅRA GENER REGLERAS

Ordet ”epigenetik” är sammansatt av prefixet ”epi” och ordet ”genetik”. ”Epi” betyder ”på, över” på grekiska och ordet ”epigenetik” betyder ungefär ”över genetiken” och syftar till att förändringarna orsakas av molekyler som sätter sig på dna-molekylen. Conrad Waddington (1905 – 1975) anses vara upphovsmannen till definitionen epigenetik som kom 1942.

Epigenetik innebär att det är något utöver den genetiska koden som bidrar till skillnader hos celler i kroppen. Det betyder att olika ämnen kan styra aktiveringen av våra gener och att man till viss del kan påverka detta genom sina val av kost och livsstil.

I en individ har alla celler samma DNA-uppsättning. Denna unika DNA-uppsättning bildas då spermien och äggcellen sammansmälter i befruktningsögonblicket. DNA:t som finns i alla cellers cellkärnor fungerar som en ritning till kroppens proteiner, som i sin tur fungerar som strukturella delar av hormoner, enzymer och vävnader. På så vis är proteiner viktiga för kroppens funktioner.

Alla gener i vårt DNA är inte påslagna hela tiden. Vid olika tidpunkter i cellens utveckling och under individens livstid är olika gener påslagna. I olika celler är olika gener aktiva. Detta gör att celler kan utvecklas till speciella sorters celler, exempelvis muskelceller, hudceller eller nervceller.

I flercelliga organismer utvecklas flera olika celltyper som ger upphov till olika vävnader och organ. Denna differentiering till olika celltyper sker genom att olika gener stängs av eller sätts på vid olika tidpunkter. När en differentierad cell sedan delar sig, bibehålls genuttrycket i dottercellerna, så kallad epigenetisk nedärvning. Epigenetiska mekanismer påverkas av faktorer såsom ålder, kemikalier, droger och diet.

Som liknelse kan man likna detta vid ett piano. Pianot har alltid samma tangenter, men beroende på vilka tangenter vi trycker ner, kan vi spela olika melodier.

STORA DELAR AV GENOMET STYR GENERS AKTIVITET

De regioner av DNA-molekylen som inte uttrycks som proteinkodande gener, kallas för reglerande DNA-sekvenser. Dessa sekvenser har visat sig vara bevarade under evolutionens gång och är så gott som likadana i många arter, exempelvis hos människa, hund och mus. Det betyder att dessa DNA-sekvenser är väldigt viktiga och deltar i regleringen av vårt DNA-uttryck.

Till de reglerande DNA-sekvenser binder små proteiner som heter transkriptionsfaktorer och styr när, och hur mycket en gen ska uttryckas. Skillnader i genuttryck har visat sig ligga bakom mycket av den variation vi ser mellan arter och individer inom en art.

Avstängning av vissa DNA-delar kan även ske med hjälp av metylering, påsättandet av en metylgrupp (CH3) på DNA-sekvenser. DNA-metylering innebär att metylgrupper binder till vissa delar av DNA-sekvensen. Detta medför att metylerade delar av DNA:t blir inaktiva.

För att bildningen av metylgrupper ska fungera behövs vissa näringsämnen, såsom aminosyran metionin, ämnena betain och kolin och B-vitaminerna folsyra, B6 och B12. Också vitaminerna A-, C- och E-vitamin behövs, som alla är antioxidanter. Även mineralerna zink, järn och magnesium behövs. Vår tarmflora är också viktig i detta sammanhang eftersom bakterier i tarmen också reglerar gener via epigenetiska mekanismer.

EPIGENTIK GÅR I ARV

På senare år har forskningen kommit på att epigenetiska skillnader kan gå i arv och påverka hur gener uttrycks i kommande generationer.

Yngre tvillingpar av enäggstvillingar som hade liknande livsstil hade färre epigenetiska skillnader, jämfört med äldre tvillingpar som levt isär under längre tid.

En kvinnas kost och livsstil idag kan epigenetiskt påverka hennes framtida fosters och barns hälsa.

Epigenetiska modifieringar kan även vara involverade i utvecklingen av cancer. Flera cancertyper har visat sig ha onormala metyleringsmönster.

Det är inte bara näring som kan påverka epigenetiska mekanismer, utan även stress, giftiga ämnen i luft, vatten, i den mat vi äter, i kosmetika och i miljön vi lever.

Vi kan inte göra något åt vilka gener vi ärver av våra föräldrar, men miljön vi lever i påverkar hur aktiva de är. Generellt sett påverkar en hälsosam näringsrik kost och en sund livsstil epigenetiska mekanismer i positiv riktning och tvärtom.

Eftersom epigenetiska mekanismer påverkas av miljön vi lever i, integreras på så sätt vårt arv med vår miljö. Därför är det viktigt att vara observant på vår miljö, för den påverkar oss mer än vad vi tror. Att inte reagera på vår miljö eller att dämpa vår reaktionsförmåga innebär negativ inverkan för vår överlevnad.

Krönikan är skriven av Andrea Kontros.

Du hittar hennes böcker på bland annat Bokus.