Cristina tog hjälp av johannesört för att fasa ut sin antidepressiva medicin

Cristina Styrén har idag fått distans till det som hände för snart 17 år sedan. Hon kan prata utan att börja gråta om livskrisen som gjorde att hon känslomässigt havererade.

Cristina och hennes dåvarande man hade tre barn varav ett barn med särskilda behov. Cristina arbetade inom vården och till slut blev jobbet, ansvaret för hemmet och barnen för mycket. Hon sjukskrevs och fick insomningstabletter, ångestdämpande och antidepressiv medicin.

– Det blev för mycket för mig att vårda, ta hand om alla i familjen och lösa de problem som uppstod. Det skapade konflikter och spänningar som slutade med att mitt äktenskap tog slut, berättar Cristina.

VILLE SLUTA MED MEDICINEN MEN AVRÅDDES

Medicinerna hon fick hjälpte. De tog henne upp ur mörkret och tack vare att hon fick sova på nätterna fick hon också kraften som behövdes för att komma ur depressionen och tillbaka till livet igen.

– Efter några år mådde jag äntligen så pass mycket bättre att jag ansåg att medicinen fyllt sin funktion. Jag ville inte längre fortsätta med den antidepressiva medicinen. Jag kontaktade min läkare men fick en oväntad reaktion. Han rådde mig att inte sluta och menade att den antidepressiva medicinen skulle jag behöva ta resten av livet.

– Än idag förstår jag inte varför läkare är så pigga på att skriva ut medicin. Det kan fortfarande göra mig riktigt arg, men det här är ju ett tag sedan och det ser säkert annorlunda ut idag. Jag fick verkligen hjälp av medicinen när jag som bäst behövde den, men lika självklart som det är att äta medicin när man mår dåligt borde det ju vara att sluta när man börjar må bättre igen.

ÅNGESTEN FÖRSVANN

Cristina tyckte att hon var tillräckligt stark för att klara av nedtrappning och utfasning av den antidepressiva medicinen. Sedan tidigare kände hon till att johannesört fanns som växtbaserat läkemedel och tog hjälp av den.

– Det första som hände när jag slutade med den antidepressiva medicinen var att jag blev av med min ångest, och det kändes förstås lite märkligt men då kunde jag ju lika bra ta bort den ångestdämpande medicinen.

– Jag fick inga utsättningssymtom som jag var rädd för att få, och det tror jag berodde på att jag samtidigt tog johannesört. Det visade sig vara ett lyckosamt beslut.

Cristina berättar att baksidan av den antidepressiva medicinen var att den tog bort hennes känslor. Hon var varken glad eller ledsen utan upplevde att det var tomt och grått på insidan.

– Något som blev tydligt när jag slutade medicinerna var att jag blev arg hela tiden. All min lagrade och inneboende ilska kom upp på ytan och jag blev snabbt upprörd. Min gråa vardag byttes ut mot ett starkt känsloregister, vilket kändes som en enorm lättnad. Det bästa var ju att jag äntligen kunde skratta och känna glädje igen, säger Cristina.

När hon även slutade med insomningstabletterna hittade hon ett annat växtbaserat läkemedel baserat på humle och valeriana som hjälpte henne att komma till ro på kvällen.

– Jag använde johannesört under ett halvår, men sedan upplevde jag att jag inte behövde medicinen längre. Jag har vid några tillfällen efter det använt johannesört när jag känslomässigt vacklat till. Nu i vinter tog jag också den i förebyggande syfte. Och ibland på hösten kan den vara bra. Då är det som om min kropp inte hinner med omställningen från sommar till vinter.

VIKTIGT ATT SÖKA HJÄLP OCH FÅ STÖD

När Cristina återvände till livet igen satte hon sig på skolbänken. Jobbet inom äldrevården hade slitit hårt på hennes kropp. Idag är Cristina färdig yrkeslärare inom vård- och omsorg med psykisk ohälsa som spetskompetens.

Att hon själv har haft en livskris och därigenom gått igenom en lång besvärlig period och lidit av både utbrändhet och depression gör henne till en ännu bättre lärare. Hon tycker fortfarande att det är något av ett tabu att prata psykisk ohälsa. Det är lättare med andra svåra sjukdomar som cancer och demens, för de är mer accepterat att prata om.

– Jag tycker att det är viktigt att man söker hjälp inom vården och ännu bättre är det om man har stöd från familj och vänner som kan föra din talan när du inte orkar själv. Det är nog inte så många som har kraften att ta sig ur en sådan situation som jag gjorde. Men jag är ju ett levande exempel på att det faktiskt går.

OM CRISTINA

Ålder: 57 år.

Bor: I Partille utanför Göteborg.

Yrke: Yrkeslärare inom vård-och omsorg. Är även specialistutbildad undersköterska inom psykisk ohälsa.

Familj: Tre vuxna barn varav en bor delvis hemma samt katten Juvelia som är en Russian blue.

OM DE VÄXTBASERADE LÄKEMEDLEN CRISTINA TOG

Cristina tog Hypermin (johannesört) för depression och Dormeasan som stöd vi insomning.

Dessa är växtbaserade läkemedel och när du använder dem så ska du läsa bipacksedeln noggrant innan användning. Har du hamnat i en depression ska du söka hjälp inom vården.

Blir du deprimerad på våren? Läs texten om årstidsbunden depression.