Om du lever själv och upplever ensamheten som något negativt kanske du inte bara använder maten som en stötdämpare utan även som ett sällskap. Ätstörningar uppstår när vi är ensamma, då det är fritt och ingen insyn. När vi äter tillsammans behärskar vi oss.
Lundaprofessorn Charlotte Erlanson-Albertsson har i ett långt forskarliv undersökt vad som triggar vårt matberoende och sedan letat efter vägar ur beroendet.
– Att ingå i en gemenskap är en överlevnadsstrategi som finns medfödd i vår biologi. Idag vet vi att ensamhet är farligt för hälsan. Vårt moderna samhälle har tagit oss en bra bit bort från sällskap och sociala sammanhang, för vi orkar inte riktigt. Även om vi lever i en familj så kan den ofrivilliga ensamheten uppträda. Det är ju inte ovanligt att familjemedlemmar sitter upptagna med sina mobiltelefoner och befinner sig i den artificiella världen istället för att umgås och prata med varandra. Det kan också vara så att umgänget med familjen känns fyllt av krav och att jag måste lyckas, vilket kan medföra att vi skapar en distans till varandra, säger Charlotte.
DET HANDLAR INTE OM DÅLIG KARAKTÄR
Men hon menar samtidigt att det finns ingen anledning att känna skuld. För när triggermaten, den som innehåller mycket fett och socker, har tagit över vårt ätande då kan det vara svårt att hejda sitt matintag, och när mat och nästa måltid är det enda vi tänker på då är det viktigt att bryta med sina matvanor.
– Vi behöver förflytta oss från känslan av skuld och skam för att vi alltid faller för frestelsen att äta sött och fett. Det första steget är att förstå att med våra ursprungliga gener blir vi beroende av denna mat här och nu. Den ger oss energi och kraft. Men ursprungligen för tusentals år sedan fanns inte sött och fett i sådana mängder som idag, så då fanns inget beroende, förklarar Charlotte och fortsätter:
– Däremot har vi alltid jagat efter belöning, det är inbyggt i våra gener. Den som är överviktig anses i folkmun ofta vara en person med dålig karaktär, vilket alltså är helt fel. Men det kan leda till att vi äter när ingen ser på, för då kan vi äta okontrollerat. När jag förklarar för personer som väger för mycket att deras övervikt inte har med dålig karaktär att göra, utan med gener och hungerhormoner att göra, då blir det lättare att handskas med problematiken. För det finns en väg ut ur matberoende.
MATBEROENDE STYRS AV HORMONER
Du ska inte fixera dig inte vid kalorierna. Det finns mycket regler runt mat, vad som är bra och inte bra att äta, när vi ska äta och hur mycket vi ska äta. Det är lätt att gå vilse om vi inte följer uppdragna mallar och osynliga regler.
Det har blivit för mycket fokus på kalorier och kalorirestriktioner, anser Charlotte och hon menar att vi ska inte fixera oss vid självförverkligande, kalorier, antal pass eller steg i veckan, för den typen av prestation kan lätt skapa stress och trigga ytterligare krav, vilket i sin tur leder till besvikelser och en känsla av misslyckande.
– Många går vilse där. Når vi inte våra kalorimål klandrar vi oss själva och när vi tycker att vi misslyckats är det lätt att ge upp och gå tillbaka till de gamla vanorna. Då är det bättre att som vuxen lägga kalorierna åt sidan och äta tre mål om dagen och inget där emellan. Mat ska inte vara ett problem, det ska vara gott och njutningsfullt. Efter en måltid ska vi bli mätta och känna oss belönade. Maten ska smaka bra och det handlar om att äta måttligt. Det ska vara tillåtet att ta något sött efter en måltid, men där är det viktigt att lära sig vara måttlig. En bit räcker, säger Charlotte.
TA EN PROMENAD INNAN MATEN
Stress är en trigger till att vi äter mer, dricker mer alkohol, att vi oftare ser på tv eller ägnar oss åt sociala medier. Vi tror oss dämpa stress och oro med dessa beteenden. Men att röra på kroppen är ännu mer effektivt för att minska både stress och ångest. En promenad eller en cykeltur stimulerar dopamin i hjärnan på samma sätt som alkohol, men utan negativa effekter.
– När vi bestämt oss för en förändring, då ska vi ta det långsamt, och inte göra allt på en gång. Gör en förändring varje vecka, då håller det långsiktigt. Att röra på sig en stund innan vi äter är bra. Det räcker med en kort tur på 10 minuter. Visst kan vi gå på gym eller till simhallen, men det kräver oftast mer tid, och har vi inte tid så räcker det med vardagsmotion – bara den blir av, säger Charlotte.
Hon fortsätter vidare och menar att om vi känner ett måste att gå till ett gym kan i sig skapa stress och en känsla av misslyckande, för att vi inte vill eller inte klarar av att gå dit. För nybörjaren kan det vara lätt att skada sig. Jag anser också att många gympapass är för långa, det räcker med 20 minuter. Måttlig och daglig fysisk aktivitet är en enkel investering i vår hälsa som ger stor avkastning på sikt.
– När föräldrar går med sina barn till dagis eller när kollegorna på jobbet går fram och tillbaka till lunchrestaurangen då har de fått in en del av den naturliga dagliga rörelsen. När vi tar oss till och från jobbet kan vi hoppa av en hållplats tidigare om vi åker kommunalt. Ta trappan istället för hissen eller rulltrappan. Svårare än så är det inte. De små förändringarna märks knappast, men det är också de som på sikt skapar de stora förändringarna och blir hållbara.
Texten är ett utdrag från boken; Den smala lyckan - professorn med nyckeln till viktnedgång och handlar om Charlotte Erlanson-Albertssons forskning på aptitkontroll och att hon fann ett ämne i spenat som dämpar hunger och ger mättnad samtidigt som sötsuget försvinner.
